Om min gård på landet / om att sitta på en stubbe och lyssna på tyst
Har jag berättat för er om min gård på landet?
Det är kanske ett rött eller gult hus. Fast färgen på huset är väl egentligen det som är minst viktigt.
Egentligen är det nog flera hus. Det är ett människohus, ett hönshus, ett fårhus och kanske något mer också. Men till att börja med, så är det ett hönshus och ett fårhus i alla fall. Och ett växthus.
Det är lite mark också, lagom. Vad som är lagom har jag inte riktigt kommit underfund med än. Men ja, tillräckligt mycket för att jag ska kunna få ihop en hyfsad grad av självhushållning.
Gården ligger i skogen, på landet, fast inte så långt ifrån stan. (Jag ska fortfarande kunna åka till jobbet, men bara på deltid).
Ibland blir jag ledsen när jag tänker på den. Gården. För att den är så inibombens långt borta. Att det kommer dröja en halv evighet innan jag har den.
Jag kan känna mig ledsen över att jag är född i fel tid. För att allt är så onaturligt nu. Att man ska lämna sina barn på dagis och vara mer på jobbet är hemma. Att hemma ska vara som skokartonger ovanpå och under och bredvid varandra, men ändå så känner man inte sina grannar.
Sen försöker jag sluta vara ledsen och så försöker jag börja känna mig hemma i min hyreslägenhet istället.
Man får göra det bästa av situationen; kasta ut tvn (troligtvis det bästa jag har gjort, du borde prova!) och åka till skogen ändå! Barnen får kanske inte en trädgård, men jag kan åtminstone lära dem att tälja barkbåtar.
Och så ofta man kan: sitta på en stubbe och lyssna på tyst.
