Om hur man börjar / måndag
Det är svårt, det här med att börja.
Att veta vart man ska börja, med vad man ska börja, hur man ska börja... Ni fattar.
Så jag börjar med att börja med att det är svårt att veta hur man ska börja.
Rätt ofta brukar väl folk börja med att presentera sig, men det har jag ingen större lust att göra så jag skiter i det. Jag är väl ungefär som vem som helst. En sån där människa. Varken äldre eller yngre än någon annan. Inte speciellt tjock men inte speciellt mager heller. Ingen sån där som sticker ut direkt. Du skulle säkert inte märka mig om du såg mig.
Jag vet inte vad det är för väder hos dig, men här är det grått och lite rått. Jag har regndroppar på rutan, men jag njuter av det i smyg för det här vädret, är precis som det känns ikväll. Kvällen då livets alla världsligheter börjar djävlas igen. Det är inte meningen att det ska finnas någon stabilitet, någon trygghet. Precis när man börjar på att slappna av är det något som skapar jordbävning.
Försöker intala mig att pengar inte spelar så roll, att prylar inte är så himla nödvändigt och viktigt när man kan dansa.
Men jag vet inte.
Vad tror du?
